Trött och sliten.

Oerhört svårt att sova inatt. Vid fem hade jag fortfarande inte somnat. Börjar känna en viss slags hopplöshet och håglöshet. Dessutom igår så var en av cheferna framme hos mig och frågade hur det var med mig med tanke på hur risig jag såg ut. Ögonen hänger fan i knävecken liksom. Värst är att jag inte kan byta bort den arbetsdag jag mest av allt i världen skulle vilja byta till en senare tur. Jag är så trött att jag inte fattar vad jag gör.
Fan nu blev jag ledsen också.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits