beckis

Natten var go och glad. De hände inte särskilt mycket men ändå kändes det inte särskilt långsamt. Kom hem och sov få timmar. Redan halv tolv var jag vaken och var inte ens nästan så trött som jag var igår.. öh förrgår O_o Måndag morgon.
Grät lite mer och grät ÄNNU mer när jag lyckades tappa mitt tangentbord på min tå som nu har en rödlila nyans och är alldeles svullen :(
Min bror är ett oändligt stöd och jag skulle inte klara mig utan honom eller de andra underbara personerna runt om honom.  
Idag när jag kom till jobbet var det lite småstruligt och det var ganska kul. Det var inte alltför mycket utan helt klart körbart.
Sen kom ett signalfel och jag blev väldigt osäker på hur det skulle lösas. Kanske lite väl mycket men jag vill inte börja mitt andra arbetspass med att göra så fel att jag måste ha samtal med cheferna. Säkra före det osäkra.
Jag önskar att jag kunde reagera bättre än vad jag gör, det är fan pinsamt ibland.
Fick chansen att visa vad jag går för och jobbade in mig igen.
Arbetade med en ute-i-spåret kollega som gör det lite svårt för sig själv och för oss genom att vara mer otydlig än vad jag är. Eftersom jag kände igen hans namn satte jag igång varningsblinkersen och tvingade honom repetera NOGA. Förra gången han var i spåret hos oss fick ett tåg tvärnit eftersom han befunnit sig på spår han inte skulle vara på.
Frågan är ju då varför man inte hyperkollar varje gång och det är väl helt enkelt så att om nån låter som att den har koll och även i telefonen hjälper till med lösningar eller vad  de nu kan vara litar man mer på personen.