urinvägsinfektion del 2
Började räkna hur många gånger jag varit på toaletten senaste två dagarna. Det är nog 20 gånger per dag än så länge. Har tamejfan blivit helt GALEN på de här. Jag sitter på toaletten och trycker ALLT vad jag har får ut en liten droppe. Ska precis resa mig från toaletten och jag tror att jag ska kissa på mig igen. Blir lite light arg går ett varv i lägenheten och tvingar mig att vänta minst 10-15 minuter.
Det gör ju så satans ont :( Sen tillkommer paniken att man kanske mot all förmodan kanske faktiskt ÄR så kissnödig som kroppen antyder.
Fast värst är när de kommer blod. Mens är en sak men de här är ju inte direkt mensblod.
Lyckades efter mycket om och men få tid hos läkaren idag, lyckan var total. Det visade sig att vårdcentralen låg närmare än närmsta pizzeria. Sånt är lite pinsamt med tanke på att jag bott i den här stan sedan 2001. Please dont tell anyone.
Darlingen åkte hem i morse. Det kändes ungefär lika bra som den här infektionen.
Kysstes farväl på ett Jennifer-annonserat Arlanda Express och jag gick från perrongen utan att vända mig om. Skulle snyfta ihjäl mig om jag gjorde det. Måste se värsta filmiskt ut.
Sen kliver man ombord på pendeltåget hem och det är som att det inte ens hänt.
Veckan har bland annat gått åt till att prata om emo. Jag känner mig lastgammal när vi pratar om detta "folkslag" jag säger att jag är emo, han säger att jag är deprimerad. Skillnaden ligger tydligen i kläderna, håret och musiken. Vi har även möblerat om lite, byggt ihop min nya säng, kollat på film och ja, ni vet.. sånt man inte kan göra när man bor alltför långt ifrån varandra :P
Vi har självklart även färgat om håret.. håren? Det gör vi alltid. Fett kul att göra tillsammans. Han väljer färg till mig och jag till honom. Naturligtvis får man säga emot om det är för fruktansvärt.
Jag läste dock fel på min förpackning så jag är nån slags mesblond istället för charmigt bimboblond. Som tur är så kan jag ju inte se mitt eget hår så jag kan inte klaga så mycket och det är inte så där horribelt som de där jävla orangea som jag hade ett par fruktansvärda dagar för ett tag sedan. Jag tror att jag blivit sams med mina blonda rötter.
Det gör ju så satans ont :( Sen tillkommer paniken att man kanske mot all förmodan kanske faktiskt ÄR så kissnödig som kroppen antyder.
Fast värst är när de kommer blod. Mens är en sak men de här är ju inte direkt mensblod.
Lyckades efter mycket om och men få tid hos läkaren idag, lyckan var total. Det visade sig att vårdcentralen låg närmare än närmsta pizzeria. Sånt är lite pinsamt med tanke på att jag bott i den här stan sedan 2001. Please dont tell anyone.
Darlingen åkte hem i morse. Det kändes ungefär lika bra som den här infektionen.
Kysstes farväl på ett Jennifer-annonserat Arlanda Express och jag gick från perrongen utan att vända mig om. Skulle snyfta ihjäl mig om jag gjorde det. Måste se värsta filmiskt ut.
Sen kliver man ombord på pendeltåget hem och det är som att det inte ens hänt.
Veckan har bland annat gått åt till att prata om emo. Jag känner mig lastgammal när vi pratar om detta "folkslag" jag säger att jag är emo, han säger att jag är deprimerad. Skillnaden ligger tydligen i kläderna, håret och musiken. Vi har även möblerat om lite, byggt ihop min nya säng, kollat på film och ja, ni vet.. sånt man inte kan göra när man bor alltför långt ifrån varandra :P
Vi har självklart även färgat om håret.. håren? Det gör vi alltid. Fett kul att göra tillsammans. Han väljer färg till mig och jag till honom. Naturligtvis får man säga emot om det är för fruktansvärt.
Jag läste dock fel på min förpackning så jag är nån slags mesblond istället för charmigt bimboblond. Som tur är så kan jag ju inte se mitt eget hår så jag kan inte klaga så mycket och det är inte så där horribelt som de där jävla orangea som jag hade ett par fruktansvärda dagar för ett tag sedan. Jag tror att jag blivit sams med mina blonda rötter.
Kommentarer:
Trackback