beckis

Okej vad kan jag säga jag har hittat mössan som jag alltid drömt om.. .. eller i allafall öh kommit på att jag alltid velat ha då jag såg bilden på den. Det började med att jag köpt en fantastisk jacka på Vero Moda. Självklart måste jag ju ha matchande väska, mössa, halsduk osv osv osv.
Letade runt på ellos, la redoute, haléns, hm och ett gäng andra butiker då mina handledare loggade in. Hon är världsbäst på att sticka och virka. För att lämna ut mig totalt så är hon min idol när det gäller sånt!
I vilket fall så kom jag då på att jag kan hyra in henne för att sticka halsduk/mössa/vantar till mig.  Den underbara människan länkade in mig på drops där jag direkt hittade mössan och en alldeles fantastisk halsduk.

Anledningen till den "roliga" rubriken kommer från min pojkvän som jag endast pratar engelska med uttryckte detta då jag sa bollarna skulle fastna i min jacka. Han förtydligade med den fantastiska kommentaren med inlägget att det naturligtvis skulle vara hemsk om en kille utsattes för det problemet. Jag älskar honom.

Gucamole med morötter och champinjoner till frukost. Allt mättes och vägdes. Även om jag på nått sätt vill hata det så kändes det helt okej och faktiskt lite roligt! Jag är ganska strukturerad och det här med att mäta och väga är ju en bra del av det. Jag hade bara inte fattat hur mycket jag faktiskt hade saknat det.

Imorgon är det tänkt att jag ska till tandläkaren 11:45. Muahahahaha. Det kommer så INTE att hända. Speciellt som jag jobbar natt i natt. Måste bara hålla mig vaken tillräckligt länge imorgon för att kunna avboka. Det kommer att bli en kamp.

Har gått med i viktklubb igen. Det är aftonbladets viktsida och att jag gått upp de tio kilona handlar mest om att jag varit så nere att jag inte klarat av att hantera mitt ätande. Den vackra ljuspunkt jag haft under våren kanske kommer att försvinna. Jag är så rädd för det att jag inte vet om jag vågar svara i telefonen nästa gång han ringer.
Jag älskar honom mer än jag älskat någon annan.
Jag fattar inte ens varför jag gråter så mycket när jag pratar med honom. Jag gissar att han är min livlina och är den som hållit mig över vattenytan. Jag kan inte ens sätta ord på hur jag själv mår eller hur jag känner och när det är så; hur ska jag kunna förklara det för någon annan.

Jag dränker min älskade och jag måste släppa honom men utan honom är jag ingenting.

Funderade en stor del av kvällen på vad jag vill göra och hur jag ska lösa det här. Jag vet inte eller jo jag vet visst jag måste sluta vara en sån som jag är (hjälp någon) och sen leva lycklig i alllllllla mina dagar med den jag älskar allra mest.

Gick på rehabkurs idag, i stresshantering. Det var ruskigt tung. Ställde in min träff med Terry. Frågan som verkligen påverkade mig var "när hade du senast något roligt att göra" .. Vet inte rikgit varför jag fastnade så på den frågan men något var det. Jag saknar Dennis :(

Varför ska allt hända på torsdagar?
Jag jobbade natt, fick sova typ fyra timmar och ska nu på rehab och sedan träffa en kompis. Båda viktiga.

Träffen med mamma igår gick dåligt.

Klockan tolv ska jag ta bussen hemifrån och åka till mamma, plocka upp henne och åka in till stan och äta lunch.
Detta hade varit normalstandard om det inte varit så att vi haft lite olika uppfattningar om saker och ting.
Vi har inte pratat på hela sommaren men nu ska de bli dags. Fast ju närmre klockan närmar sig tolv så ångrar jag mig. Tycker inte att hon varit särskilt juste mot mig.
Nu när jag tänker efter så känns det heller inte som att vi har något att säga varandra. : /