dumma (h)järna

Boy meets girl, Girl is dissapointed. Pojke skärper sig. girl gets a little bit interested ... again maybe.
Så idag ska jag och Fredrik mötas igen. Denna gång för att köpa stolar *_*
Det är ju en ganska neutral grej att göra och om han hatar dem är han inget att ha. Hahahahaa..
Nä skämt å sido, då kan han ju ha en åsikt om sin kommande flickväns möbler. Kommande flickvän? who knows?
Jag har en del snuskiga baktankar, det går inte att förneka. Muahaha. Fast den typen av baktankar kräver inte att man måste vara ihop.

Värsta tokiga grejen på jobbet. Jag hade ögonen på alla sena tåg från södra Sverige och upptäckte sekunden för sent att att godståg kom ut FÖRE en pendel. *PANIK*
Hittar lösningen på problemet genom att köra tåget på spåret brevid, tåget borde i god tid komma in på den nya stationen innan mötande tåg kommer. Jag är så jävla nöjd med min lösning.
Det är bara det att om man kör höger ut från Järna så måste man liu:a på utblsi (totalt omöjlgit att fatta om man inte är tågnörd). Jag har säkert hört nån säga det men det blev ju självklart inte gjort så min skiiiitfiiiina lösning blev 2 förseningsminuter på de mötande tåget :(


sista pysslet

Somnade nog direkt när jag gått och lagt mig trots lite omständigheter. Vaknade av att klockan ringde vilket alltså gett mig flera sköna timmar av sömn. Inte tillräckligt många men sömn i allafall.
Känner mig hetl slut idag och hoppas att dagen ska gå över fort.
Hade lite planer på att dumpa telefonen hemma för att vara onåbar och sen bara försvinna ut på stan efter jobbet men tog ändå med mobilen nån måtta får de vara. 
Känner att tröttheten har tagit de mesta av min energi och i stället för att fixa iordning de sista med flytten så kommer jag ingen vart eller jo soffan. 
Lyckades i alla fall sätta upp 15 av handtagen i köket, men 6 återstår, stoppade in våffeljärnet och thats about it. Det är ju fan larvigt lite. 
Dessutom upptäckte jag ett skåp i gamla lägenheten som jag glömt att tömma. Var fan ska alla de sakerna få plats? Jag är lite sugen på att slänga ut allt. Det står fullt med säckar i lägenheten som ska slängas och att sen ösa i ett par extra saker skulle liksom inte spela så stor roll men som sagt jag har ingen viljestyrka att göra något så vettigt.
Ser fram emot morgondagen då jag är ledig *_*

vitt är otäckt

Okej de där gick ju inte så bra.
Blev avlöst, sminkade mig, räddade de som räddades kunde O_o och sen ringde jag Fredrik för att försöka få ihop allt. Han hade inte ens kommit in i till stan och i stället för att smsa och säga det hade han liksom missat det. Jag fick då gå ensam till Webhallen där jag köpte ny monitor, en Black Rose från Samsung som jag var sugen på förra gången jag letade bildskärm men valde då den billigare varianten.
Mamma var redan hemma hos mig och när jag öppnade dörren stod hon praktiskt taget med telefonen i handen för att ringa mig och säga att hon inte orkade mer för idag. Hon är fan galen. Utan henne skulle jag antagligen typ öh kanske börjat packa om ens det.  
Jag borde dessutom ta lite kort så att man kan få en tillbakablick på hur jag bodde och hur jag bodde nu.
Vi pratade lite om mitt hat till nya lägenheten och mamma gissade att det hade med färgerna att göra. Den här vita blir man fan tokig på. Allt är fan vitt. Men som min storebror sa, skit i att städa några månader så löser sig det.

Sony Bravia

Ska möta upp Fredrik (inte infofredrik) efter jobbet som får stå för lite smak och råd angående ny bildskärm. Han ska även följa med till nån av elaffärerna för att köpa tv. Jag vill ju ha en Sony Bravia men jag vet inte riktigt hur mycket jag är villig att betala.
Varför en Sony Bravia? Reklamen så klart *_*
 



och slutligen min jättefavvo:

minskat hat idag

Kom hem efter jobbet och hade inte så mycket annat att göra än att kolla hur illa ställt det var med min stackars monitor som mamma vält och flytta över ännu mer prylar till nya lägenheten. Man skulle kunna säga att monitorn var död. Det var inte så mycket jag kunde göra så idag, söndag blir det köp av en ny.

Började söndagen med att bli asförbannad. Mitt alarm på mobilen ringde inte. Det har hänt en gång tidigare så hur ogärna jag än vill så måste jag nu köpa nått slags pålitligt väckarklockssystem.
Utöver detta så fick jag ju kvällem ensam i lägenheten och jag tror att jag kanske kommer att börja gilla min lägenhet ändå. Det är skönt när de inte är så mycket stress i den. Det var bara jag och mina prylar liksom.
Fast som jag och min gamla handledare kommit överrens om - Vitt är FULT!
Allt är tamejtan vitt.

hatar mitt hem

Jag hatar min nya lägenhet. Jag och mamma flytta över de mesta av möblerna och sakerna som var kvar i gamla lägenheten och det går direkt att konstatera att jag inte alls gillar min lägenhet, jag hatar den. Värst är att jag har en känsla av att jag hatade den på en gång men ändå sa ja bara för att mamma på nått sätt ville det. Nu måste jag dessutom hålla masken och säga hur bra jag tycker att allt är fastän jag vill elda upp den.
Den känns mindre och bara tanken på att bjuda in folk dit känns motbjudande. Det är ju som att bjuda över folk till ens rum när man bodde hemma. Skåpen är också mindre och jag får inte plats med mina saker. Vardagsrummet känns som en liten cell. Allt som saknas är de madrasserade väggarna. Vad ska man göra för att den här otäcka känslan ska försvinna? jag kan ju fan inte hata mitt hem.

De blev sannerligen inte bättre av att mamma ringde mig på eftermiddagen och sa att hon vält ner min monitor till datorn i golvet. Så nu är jag antagligen utan dator också.
Jag har även ont i ena örat och har snorat som fan idag bara för att göra allt extra spännande.

Jag pallar fan inte med mer.

första flyttdagen

På två timmar hann mamma och jag flytta allt från hallen och en stor del av vardagsrummet samt att jag hann äta lunch. Det är ju lätt för mig att dra till med - det är ju typ bara köket kvar men de är nästan sant.
Men saken är den att när man bor i en etta som är 41 kvadrat (inte 46 som jag trott O_o) så är det inte möjligt att ha alltför mycket grejer.
När vi packade in handväskornaväskorna i ett av skåpen stod jag brevid och handplocka de väskor som inte längre kommer att vara med mig. På något sätt känns det så befriande att slänga saker. Fan hur mycket av de man köper använder man egentligen? Jag är mest rädd att jag ska börja längta efter sakerna och sen ångra mig men av alla de väskor jag slängde i våras är det ingen av dem jag saknat.
Om man ska vara helt ärlig skulle jag nog kunna slänga ut ännu mer och inte sakna en enda pryl. Bäst av allt är att slängalternativet alltid finns kvar inför framtiden. 
Nu är det dock planeringen av rummet som är det viktiga och att jag får sova så att jag kan komma igång och fungera som människa igen.  


fel person vid dörren!

AH MEH!!!

Det var inte hon, det var posten. *besviken*
Men då honner jag skriva lite till. Muahahahahahahaaaa.
Snart slut på friden. Fram med Mio Möbler sidan för att visa bordet. Mamma har bra smak och har bra praktiska åsikter. Sen måste jag visa upp den gula nyans jag vill ha på väggarna inne i hallen i nya lägenheten och diskutera fram hur mycket pengar hon kräver för att jag ska kunna göra så lite som möjligt i den här flytten.

Öppna MIN dörr

8:55 alarmjäveln går igång, ringer till personalfördelaren. En sjukskrivning, inte ledigt. Jag hade faktiskt inte ens räknat med det med tanke på hur många som är sjuka så jag har inte bokat in mamma för dagen. Det visade sig ju vara ett otroligt smart drag av mig! :D:D:D:D Nu gäller det dock för MIG att inte bli sjuk med tanke på att det inte är särskilt lång tid kvar tills onsdag då jag ska flytta.

9:05 men för helvete får man inte sova? Ett sms. Vem vem vem?
Det är från mamma. "Allt är klart, lägenheten är din, jag hämtar kontraktet före kl 10."

STORT LEENDE.

9:37 färdigduschad och påklädd, gräver fram nyckeln ur brevlådan, bär in en köksstol, går tillbaka och hämtar Snoflake (min lampa, se tidigare inlägg), sätter upp i taket och tänder lampan *_* Nu är detta MITT place. Bär in två blommor att ställa i fönstret (är detta värsta tjejgrejen hemtrevligt innan man ens börjat med nått annat?). Hänger också upp mina fyra gråa Gant handdukar i badrummet. Rensar en säck till i köket.

10:20 är klar med första inlägget för dagen sitter och skriver på de andra.. men vänta, de händer ju just nu O_o
ringer upp mamma för att säga att hon ska komma ihåg att hämta hyresavier men dem har hon redan i handen.
Förbereder ögonblicket då vi ska träda in i mitt nya hem och jag ska få tända lampan i vardagsrummet första gången så att hon kan få se hur fin Snowflake (min lampa *_*) är. Jag har lite noga valt att eh.. inte direkt lägga fram kvittona synligt på mina senaste inköp; mattan, handdukarna eller lampan. Jag vill inte att min mamma ska dö i hjärtattack. 

Nu kommer hon! :D:D 

oetisk rensning

Innan jag gick och lade mig igår lyckades jag slita upp skåpdörrarna i köket och plocka fram saker som ska slängas. Ni vet den andra eller tredje uppsättningen av gratängformar från IKEA, mattidningar från 2005, kokböcker man inte ens kommer ihåg att man hade, vem behöver åtta vispare?, kastruller som bytts ut men inte slängts, ett durkslag från 2001, en popcornmaskin, de ojämna glasen som dessutom är kantstötta, osv osv osv. SUCK.
Egentligen är de mesta man har som är inköpt på IKEA något man inte behövde när man var där första gången. 
 
Tack och lov har jag redan gjort den här typen av rensning i hallen, annars hade jag fan hoppat ut från fönstret i ren frustration. Det blev snabbt tre sopsäckar med "nödvändiga" saker och jag kommer nog fan inte sakna någon av dem. Konstigt nog känner jag att om jag fick chansen att slänga allt och börja om, skulle jag göra det. Känner man alltid så när man flyttar? Det är ju en nystart och varför ska man då använda sig av gamla prylar? Naturligtvis är jag förälskad i mina två ballongvispar + allt annat i knivlådan, allt som står i skafferiet *_* mina vinglas, mina handväskor, lakan och dvdfilmer och datorn, annars skulle jag nog kunna lämna allt.  
Däremot sparades "infos" julgris och julgran. Beckistradition i typ fyra (eller är det mer?) år att ha med dem och ställa på Stockholm C platsen. Vad kan jag säga - jag är lite nostalgisk och jag skulle sakna dem om de inte fick stå där runt julen antagligen är de många som tycker att de är larvigt men som sagt jag är inte på jobbet hela tiden så de går ju att kassera men lite julstämning måste vi ju få ha. 

mamma kommer att döda

Det finns en viss risk att mamma kommer att döda mig imorgon. Vid största möjliga tur och inga sjukskrivningar kan jag få ledigt imorgon då kommer natuligtvis mamma hit och hjälper mig att packa. Problemet är att jag liksom inte börjat packa överhuvudtaget. Inte en enda grej.
Jag har till och med dragit på mig lite extragrejer. Som jag skrivit tidigare har jag varit helt sjukt trött och idag var första dagen som jag kunde sova ut. Då ringde de på dörren avskyvärt tidigt.
Fick min väska *_* men inte så mycket mer sömn.
Har nu kommit hem och sitter och glor framför mig. Har fortfarande inte lyckats starta min städning eller packning.

Lampan Snowflake är äntligen i min ägo

Efter att jag äntligen blivit avlöst och kunde sluta pinas av min egen dålighet åkte jag till lampaffären i Gamla Stan med det checka namnet Affären. Den har tydligen legat där sedan ... öh... länge sedan och på deras hemsida som uppdaterades i maj 2007 kan man läsa att de har stamkunder, trots att de är en lampaffär, så att affären är bra är det inte så mycket att diskutera. Som om det skulle avgöra något.
I vilket fall hittade jag affären, kollade in genom fönstret och lampan jag SKA ha är borta. Vanished. Not there.
TOTALPANIK.
Jag MÅSTE ju ha den där lampan. Annars tänker jag i äkta femåringsstil lägga mig ner på gatan, banka med armarna och skrika tills de kan ge mig en lampa. Sen får jag syn på den längre in i affären och min puls går ner från 5000 slag i minuten till upphetsningpuls ungefär så där 250.
Går in och petar lite på den, får lite andnöd när jag ser prislappen som ligger på typ 900 mer än vad jag och mamma tyckte oss se att den kostade. Svaret på vad lampan heter är Snowflake. Jag har försökt med alla medel försökt komma på vad den hette så att jag skulle kunna visa några nyfikna kollegor men jag provade bara svenska namn, vilket ju alltså inte ledde någonstans.

Tjejen i kassan ser trevlig ut och jag säger direkt att jag ska ha DEN och pekar på lampan.
Vi börjar prata och hon förklarar att hon inte har någon omonterad lampa i lager (omg och bära hem den där bomben i rusningstrafik, tänker jag) och att vid beställning så kommer det att dröja några veckor (fat chans, de ska vara de första jag installerar i min nya lägenhet, jag har inte haft taklampa på 6 år och nu jävlar ska jag ha en) men om jag vill så kan jag få köpa den som de har i butiken. Självklart vill jag det och hon säger att det kommer att ta typ en kvart för henne att demontera den.
Glider en stund längs Västerlånggatan och tittar i affärer efter något som jag eventuellt kanske skulle beöhva och återvänder till butiken där de skruvas och skruvas och skruvas. 
Paniken är nära, om de efter en kvart inte lyckas demontera lamphelvetet, hur jävla lång tid ska de då inte ta att bygga ihop den hemma? De är två personer i butiken som båda två skruvar och plockar ner de 330 ! delarna i två fulla papperspåsar.

Väl hemma börjar jag bygga och jag måste säga det att antingen lider jag av nån slags sjuk duktighet på att bygga pilliga saker eller så gjorde tjejerna i butiken hela demonteringen väldigt krånglig. De tog mig ungefär 22 minuter att sätta ihop alla 330 delarna, skruva och hänga upp lampan. Nu väntar jag bara på att jag ska få hänga den i rätt lägenhet. 
Fast jag får se vilket rum jag vill ha den i, den skulle passa väldigt bra med Espalierstolarna i köket men det är ju en vardagsrumslampa. Vi får se. Det är ju bara att beklaga den kassa bilden.
 
Snowflakelampa - Beckis älskling.
 

inte nått rätt alls.

Herregud vilken pissig dag jag hade idag på jobbet. Jag gjorde allting fel och jag klarade inte av att jobba mig in i det heller och arbeta bort det. Luften går ur och sen när jag tror mig löst en situation hittar jag två eller tre andra. Om jag ens sett dem. Vet inte hur många förare som skällt på mig idag eller kollegor. Är de nu man ska bli orolig? 
Jag fattar inte vad det här kommer ifrån, denna orolighetskänsla. Jag tycker att jag mår bra men ändå är det ingenting som fungerar.
Värst av allt mitt i flyttstressen och kroppsstressen är att vi ska ha prov i öh jobbkunskap om några veckor och jag tror seriöst inte att jag kommer att klara det. Har suttit nära de som övar nu och ibland ställer handledarna frågor och jag kan inte svaret, alltså verkligen inte kan. Jag har NOLL koll. Inte nog med att jag är stressad över 1000 andra grejer nu är jag även stressad över hur korkad jag är. Ser framför mig hur det liksom vinkar adjö eftersom jag inte klarar provet, nått av omproven eller vad som händer sen. Jag känner mig seriöst dum i huvudet.
Sen för att göra allt extra spännande jag har gått och blivit sjukt bitter. Alltså jag menar VERKLIGEN bitter. Jag njuter inte av någonting längre, inte ens lasagne. Jag menar det är ju fruktansvärt men ändå sant.


Inköpslistan för flytten

Kanske skulle ta och länka de saker jag tänkt köpa. Lampan har jag inte hittat men stolar och bord.
Fick frågan av en kompis om stolen faktiskt var skön att sitta på, det var ju en designstol.
Jodå, förvånansvärt faktiskt. Stolen, Espalier, kommer från Bolia.com och bordet i serien Plaine kommer från Mio Möbler.
Angående bordet har jag inte bestämt vilken typ av bord jag vill ha, avlångt, runt eller fyrkantigt, sen är de ju så här att verklighetens bord kanske är asfult och inte alls passar hos mig, stolen är i allafall provsutten. Mio har ju inte IKEA priser direkt så de gäller att hitta de bästa innan jag slår till.

Mio Möblers PlaineEspalier från Bolia

taskig timing av Chanel

Ytterligare en natt där jag sovit dåligt. När jag sovit en timme vaknade jag och trodde att det var dags att gå till jobbet. Somnade visserligen om men när jag sen vaknar är jag så trött att jag knappt fattar vad jag håller på med. Det känns inte alls bra. Va fan är det som hänt liksom? Varför har jag blivit så här?
Jag är ju värsta lipsillen så när jag fick rast och insåg att jag inte skulle hinna iväg till lampaffären blev jag ledsen. Inga tårar eller så men nedstämd. Hela situationen är ju är larvig. Jag har ju massa tid efter jobbet och kan då i stället slippa stressa men det duger tydligen inte.  
Uppenbarligen är mitt känsloliv sämst i världen så fort jag är trött. Emobeckis.

Annars så igår köpte jag en brun stjärnmatta till hallen och flera Gant-handukar till badrummet. i GRÅTT. Ja du läste rätt, färgglada Beckis har frivilligt valt färgen GRÅTT.
Idag efter jobbet åker jag till Gamla Stan och köper en taklampa.
Trots att jag älskar handväskor så måste jag säga att timingen att köpa en Chanelväska nu var jävligt dålig.
Har räknat på att min flytt kommer att kosta i runda slängar 10 000. Värst av allt är att om jag faktiskt vore lite vettig - yeah right - så skulle de vara gratis om jag inte köpte nått nytt.
Om man bortser från att jag MÅSTE köpa en taklampa eftersom jag nu ÄNTLIGEN får ett eluttag i taket *_*


porr på inredning

Jag är universums mest bortskämda unge what can i say?.
Eftersom de nya köket är så fint duger de inte med de bord jag njutit av i åratal. Jag vill ha ett stilistiskt nytt och fint. Redan innan jag hade fått förslaget att jag skulle få lägenheten så hade jag  "möblerat" inne i huvudet, de där underbara stolarna från Bolia, de där vasen jag såg igår på Åhléns, platt-tv (ja nu jävlar ska jag ha en), något svart eller metallaktigt matbord, vardagsrumsmatta osv osv osv så nu när lägenheten ska bli min får fantasin flöda fritt. 
Det är PORR på inredning.

Möjligheterna är oändliga och plånboken är faktiskt riktigt stor för en gångs skull. Vilket ger möjligheten att göra detta till ett lyckat projekt. Har ju länge velat möblera om och nu kommer jag vekrligen att få chansen. Frågan är ju bara hur jag ska göra. Jag har ju misslyckats i sisådär 4 år redan så att mirakellösningen ska dyka upp inom sju dagar känns liten.

från trash till nytt

Idag skulle hyresvärden komma och jag klev upp tillräckligt tidigt för att kunna ordna med lite städnnig och sånt. Fick lite smårädsla att han skulle säga nej. Säga att det liksom inte är tillräckligt nedgånget för att omtapetseras eller ha antydningar om att nått skulle vara felaktigt på grund av mig.
Mamma som känner hyresvärden kom hem till mig en halvtimme tidigare för att fika och prata igenom de saker som vi skulle ta upp. Tex att blandaren i badrummet är lite risig, att vardagsrumslampans eluttag är ett sånt gammalt uttag som inte fungerar med nya lampor eller tex att det saknas två handtag i köksluckorna.
Han kom precis i tid och som önskat sa han att det såg ganska crap ut. Lättnaden var total och jag började fundera på färger som jag ville ha på väggen.
-Men de finns ju en lägenhet mitt emot som vi kan kolla på, den är ju precis som din, men spegelvänd. Bengtssons har varit där och renoverat. 
Eftersom jag inte är döv har jag vetat om i veckor att lägenheten renoverats så självklart var både jag och mamma nyfikna påhur det såg ut. Vi gick in i lägenheten som var en total skillnad från min lägenhet. Inredningen skriker 2000-tal och det kändes så otroligt fräscht och fint. Golvet är nyslipat och solen blänker i det.
Då kommer det: Du kan ju den här lägenheten. Hyran är typ 1200 mer (jag kommer inte ihåg exakt).
Men för de får jag helt nytt kök, helt nytt badrum, nytt handfat, dusch, tvättställ, nymålat i alla rum och bättre utsikt.
 Men hallo give me the keys!
Inte nog med det, eftersom lägenheten är tom så är den min från 1:a oktober !!!!
Så nu börjar nedräkningen, 7 dagar till Rebeckas flytt.

Stor investering

Man vinner inget om man inte chansar och idag spenderade jag det största belopp någonsin på en handväska. Ville knappt titta på kontoutdraget efteråt men snart, om jag inte blir rånad av tullen eller posten (har hänt förrut) får jag hem min Chanelväska, antagligen redan nästa vecka eller kanske senare.
Jag har velat ha precis den här modellen i två tre år och nu var det tydligen dags att lägga ner sparpengar på denna underbara investering. Det är ju bara att hoppas att jag kommer att känna lika starkt för den hela livet med tanke på att en ganska stor mängd fattiga barn skulle fått mat, kläder, lärare, läkare, bostäder, vatten, sjukvård eller i-lands liv för de pengar jag lagt ner.
En kollega som fick göra lite reviews över de olika modellerna och färgerna innan köpet tyckte att jag var modig. En Chanel på tunnelbanan! Livsfarligt!
Jag har redan kommit på vad jag ska säga - piratkopia. Ingen lär ju protestera med tanke på hur jag går klädd och att världen svämmar över av piratkopior.

I min jakt på väskor hittade jag dock en riktigt bra sida där man kan köpa piratkopior vilken jag säkert kommer att handla ifrån i framtiden.
My Purse World.com ... Jag har verkligen inget emot kopior.

idag

Hade klockan på ringning och var så satans trött att jag snoozade en hel timme. Fattar inte vad det är med mig men trött är ett väldigt bra beskrivande ord.
Ska sova evighetslänge imorgon då jag är ledig *_*

sanningen om Västerås

Ms Overract här. Kom till jobbet och jag skulle idag sitta och ha hand om banan mellan Helenelund och Uppsala. Av någon anledning hade folk flyttats runt så jag fick sitta nån annanstans och hamnade därför samma plats som igår. Det är alltid lite lättare att sitta två nätter i rad på samma ställe. Anledningen till att det är lättare är helt klart för att man har "samma" samtal igen med samma arbetare ute i spåren. Som jag berättade för en av killarna igår så är det som att alla ska uppfinna hjulet, varje dag. Han tyckte att det var en bra förklaring.
Kanske borde lägga förslag till nån av cheferna om att man borde kunna lämna över till nästa natt?
 
De har, jag vet inte vilket ord jag ska använda men gnisslats lite om att jag inte vill sitta på Västeråsplatsen på nätterna. Jag är inte dummare än att jag fattar att folk har en åsikt, vilket folk har här väldigt fort. Men folk verkar ha noll koll på att jag satt där två nätter i rad förra veckan, varav en helt frivilligt, skulle jag gjort det om jag varit så emot det?. Dessutom skulle jag suttit där i måndags men då var jag bortbytt av en HELT ANNAN ANLEDNING.
Men av någon märklig anledning lyckas folk missa just dessa detaljer och de blir alltid vänt som om man skulle vägra.
Vilket alltså är helt fel men de hindrar inte att man blir ledsen när nån kommer med antydningar vilket direkt hände när jag kom till jobbet idag. Jag må gnälla över mycket men jag sätter mig där jag ska och försöker göra mitt bästa. Tro fan inget annat.

Bitterbeckis kan inte klä sig

En väldigt ospännande helg. Eftersom jag vänt på dygnet med att jobba natt och sen direkt på måndagen skulle jobba natt igen stannade jag uppe jäääääääävligt sent både lördag och söndag. Man skulle till och med kunna säga att en del personer som vaknar jävligt tidigt hade varit vakna när jag gick och la mig. Vad jag gjorde? spelade.
Har kommit in i en period då jag lider av hejdlöst dålig självdiciplin kanske också lite självförtroende. Tvivlar på precis allt jag gör just nu, allt från att välja färg på väggen, klä på mig(!) och äta. I lördags blev jag utskälld av en kompis för att jag inte ätit något på hela dagen och inte lyckats byta om från sovnattlinne när klockan var åtta .. på KVÄLLEN. Jag får nån slags bitter känsla av att jag gett upp, fast jag vet inte vad det är jag gett upp. Har jag gett upp? Kanske borde byta namn på bloggen till Bitterbeckis.

Killen jag dejtade för ett par veckor sedan har börjat verka bättre och bättre. Min instinkt säger mig att jag ska nöja mig med honom och han verkade inte vara kvinnomisshandlare eller ha någon större störning och borde därför vara något att satsa på. Vad ska jag med det jag tror att jag vill ha när de finns nån som är lugn, trygg och charmig? och som dessutom redan finns där. Jag fick frågan igår från en kamrat om vi var ihop och när jag sa nej trodde han mig inte.
Det kanske är som en sån där fånig bok där alla vet utom huvudpersonen som bara måste inse att det är så. 

Eller så är det så att jag är så desperat att inte vara ensam att jag förlåter vad som helst - Mycket troligt.


Flickan som snart ska ZZzzZzZzova

Hjälpte en kollega med den )(#¤"#(/%&"¤#/(!&¤! platsen där jag satt igår. Det var lika mycket hell idag som de var igår. Jag var så trött vid halv fem att jag inte ens fattade att det var typ 1½ timme KVAR innan hemgång.
Nu närmar det sig dock. En kvart kvar.
Om jag haft lite vett hade jag sovit i fem sekunder mellan tågen men fan är för mycket uppe i varv.
Kan ju säga att när jag somnar idag .. FY FAN va gott jag hoppas att jag får sova.
Om du ringer till mig är du DÖD!
FATTA DÖÖÖÖÖÖD!!!!!

blodpudding på väggen

Blodpuding på väggen? umhumhum... Kanske inte.
Utan att överdriva särskilt mycket var det idag en av årets jobbigaste dagar. Jag tror nog till och med att jag vill kora denna dag som nummer två i Värst of jobbet 2008. Gode gud va struligt det var.
En otrolig mängd tåg som bara inte gick att gå i tid eller i ordning eller någonting. Kl 00:10 blev jag avlastad eftersom det helt enkelt inte gick längre.
Efter ytterligare en timme hade jag rapporterat förseningsorsaker till tågen och nästan börjat få ett grepp om vad som hände. Stoooooooooooooort tack till min kollega som kom och räddade mig. För de var så det kändes.
Fick höra att den horribla mängd tåg som gick i natt kommer att fortsätta i FEM - SEX veckor till.
Den IDIOT som planerat det borde får ballen strimlad med en slö kniv.
Killarna som jobbade i Västerås gav oss alla beröm och han sa att han var så glad att jobba med oss i Sthlm eftersom vi kunde så mycket och hjälpte till. :D:D:D
Ni är grymma ni med, så jobba inte ihjäl er.
Då skrattade han bara.

restyling my home...

Spenderade måndagen i badrummet och i sängen. Stort tack till IKEA som tillhandahöll toalettläsning i form av katalogen för 2009. Jag har fått värsta hypernojjan nu på att fixa ännu mer i min lägenhet.
I lördags kväll satt jag tillsammans med en kollega och kollade på färger på Alcros hemsida. Jag gillar färger som ingen annan gillar - uppenbarligen. Lustigt nog så står det mellan en slags rosa, grönt, gult och turkost.
Turkost ligger just nu bäst till på fondväggarna och vitt i övriga rummet. Sen tänkte jag i äkta kenzastil att jag skulle ha någon svart logga på det. Eller varför inte någon text?
Av en händelse när jag kollade bloggen insåg jag att min bloggsida har EXAKT så som jag tänkt mig i mitt rum.
Antingen är jag knasig i pallet eller så är det nått kosmiskt öde över de hela.

Vad kan man ha för text då? Funderar på något japansk skrivet i öh bokstavsform och inte i tecken. Men det var tills jag stötte på Markus (min bror) kompis Stefan som kan måla. Man kan ju hyra in honom att måla något coolt. Hur ballt vore de inte med en fondvägg där tavlorna är ditmålade direkt?  

mår dåligt

Vi åt pizza igår på jobbet och under natten kom straffet - magont.
Halv fyra var jag på toaletten sista gången och då funderade jag på att ringa och sjukanmäla mig.
När klockan ringde och jag skulle gå till jobbet kändes det inte alls bra men jag vill inte sjuka mig så trots att jag är lite lätt febrig börjar jag klä på mig.
Det gick inte att knäppa byxorna. Vad fan gör man? Dessutom kommer elaka tankar som att jag är tjock tjock tjock och att jag nu ätit pizza och blivit tjockare tjockare tjockare. Försöker igen och de fungerar inte .Alltså verkligen går inte att få igen.
Efter mer vilja än våld lyckades jag knäppa byxorna. Men jag var tvungen att ha skärpet på två hål större än jag brukar ha. Jag böjade direkt att må illa och de har nu hängt i sig i över en timme.
Har suttit med byxorna öppna här på jobbet men jag vill ändå bara kräkas.
Fan jag vill inte gå hem! Söndagar är ju de dagar som klarar av att man inte är 100% men jag känner mig utslagen.

ny färg på två ställen?

Lurrrdag kväll och jag sitter på jobbet och längtar hem. Men det är ytterligare en timme till innan jag får gå härifrån och med lite otur nästan två timmar innan jag kan öppna dörren hemma. Mycket hänger på den som ska byta av mig.
Imorgon är jag utbjuden och det ska bli kul.
Det var för länge sedan som vi åt buffé var ursäkten. Jag känner att jag inte behöver en ursäkt för att gå ut med TVÅ killar. Har redan börjat fundera på hur jag ska sminka mig. Det känns i allafall lite roligt att lite av livs sminkglädjen är tillbaka. Jag får leta upp min babyblå helt enkelt för att få till de där lite blåsta uttrycket.
Frågan är ju om jag även ska färga om ikväll för att få till den där ljusa ljusa färgen. Annars kan jag göra det imorgon när jag kommer hem från jobbet.
Alltså jag följer ingen blogg slaviskt, utom min egen då men idag surfade jag in på Kenzas blogg och blev verkligen inspirerad av hennes nymålade vägg med Tokio Hotell loggan. Jag gillar inte TH men idéen var cool och jag vill direkt hem och måla upp.. BoA ? på vardagsrummsväggen. Vi får se vad jag kommer på för idé.

innan jobbet

Kom hem igår och tänkte packa upp mobilen för att slänga mig ner framför tvn och glo blev det lite panik. Jag hade glömt mobilen på jobbet.
Att missa samtal är inte lika viktigt för mig som att komma i tid till jobbet. Man kan lämna meddelande men komma i tid till jobbet har man liksom bara en chan till. Jag använder nämligen min mobil som väckarklocka. Det kanske låter lite väl lamt att man måste ha väckarklocka när man börjar 13:50 men eftersom jag sover så dåligt är väckarklocka ett måste.
Senaste veckan har det varit en katastrof sömnmässigt. Dels för att jag kommer i säng lite för sent men även för att jag vaknar alldeles för tidigt. Sen är jag helt slut. Tycker ofta att jag är så trött på jobbet att jag inte klarar av att använda min fulla potential. Kanske låter larvigt men att känna att man är efter är inte roligt alls.

blondestyle

Fick ett infall innan jobbet och sminkade mig. Första gången sedan jag och D gjorde slut där målet inte varit dejt utan att gå ut i verkligheten. Valde den lite peachiga kombinationen guldgul och rosa. Detta med mitt nya rosa läppstift.
Take it easy folks im going Blondestyle.
Värst är att jag börjat bli så där blond också och vill köpa babyblå och ha mjuka färger och former i mitt hem. Var kommer den här onda personligheten ifrån? Jag trodde jag var typ över fem år. Tydligen inte. 
Kan nån slå mig om jag börjar äta godisklubbor och snurra håret med fingrarna? och säga NÄ, jag VILL inte!

fredagsilskan hänger kvar...

Igår blev de en del ilska faktiskt. Mest på mig själv. Vi får schemat över hur vi arbetar den 15 varje månad och då gäller det att vara på hugget för att se hur man ska arbeta. Jag tog för givet, vilket är jättedumt, att allt ska vara fläckfritt och mina turer som är förutbestämda ska ligga på sina platser.
Jag noterade direkt att jag fått SJU nätter nu i september vilket är ite underligt eftersom jag normalt ska ha fem. Det jag däremot missade helt var att de ändrat om mina helger. Så nu blir det fyra arbetshelger i rad med eftermiddag på lördagen och förmiddag på söndagen. Blev jätteledsen igår kväll eftersom jag hade massor av planer.
Dejt, bio och middag med flera olika personer som nu blir inställt.


Torsdagsmiddag

Igår satte jag mig framför datorn och gjorde inget vettigt över huvudtaget. Mamma ringde och undrade om vi skulle hitta på nått.
Vi bestämde oss för att gå på Hornsgatan och fönstershoppa. Problemet är att Söder är den del av Stockholm som jag hittar sämst i.. på? O_o
Vi skulle som sagt till Mariatorget men hamnade på Götgatan. Hittade lite trevliga affärer men köpte ingenting.
Hamnade slutligen på restaurang Dollys där jag käkat med Dennis. Maten var lika god som förra gången och vi åt med stor aptit. Jag betalade notan trots mammas protester. 585 kronor plus dricks.
Sedan gick vi hela Götgatan och en sidogata till Västerlånggatan, gjorde ett stopp på Åhléns där jag köpte efterlängtade Stina Wirséns böcker - Vem är söt? och Vem är borta?. Som planerat gick vi även till Åhlles hårfärgsavdelning där vi letade efter den perfekta blondnyansen till mig. Lustigt nog pekade vi båda två på samma förpackning, och sådana kosmiska sammanträffanden går inte att bortse ifrån.
L' oreals californie blond. Jag kanske färgar om i helgen. Kanske inte, mest inte eftersom jag inte vill slita ut mitt hår helt, det var inte alltför länge sedan som jag avfärgade och sen blonderade på två dagar. Håret hatade mig då. Lite schysst kan man vara.

onsdagens shopping utan bilder

När flickor är nere ska de hålla sig ifrån choklad (misslyckats), shopping (TOTAL MISSLYCKAT) och kärleksfilmer (nja).
Jag brukar säga att de mest farliga som finns är en tjej med men och ett kreditkort, det är för att jag ofta pratar om mig själv.
Har ätit en del choklad den här veckan men inte värre än vanligt, har märkt att jag inte längre tycker att det är lika gott med godis eller chips. Vad detta kommer ifrån vet jag inte men jag skulle inte gråta ögonen ur mig om jag börjar tycka att allt godis är äckligt och chips ger kräkreflexer. Fick ett enormt shoppingsug i onsdags. Ville inte sitta hela dagen hemma och glo så jag åkte in till stan med målet att köpa ett par jeans och kolla lite på höstens väskor.
Började på Åhléns där jag utan att direkt tänka plockade på mig två filmer, Vantage point (vintage?) och 27 dresses. Våld och kärlek.
Vidare till Kapp Ahl där de hade jeansrea. 100 pix rabatt på alla jeans. Provade sju olika jeans. Skulle kunna skriva ett helt inlägg om hur det gick. Flämt flås flämt. Stod och mesade mig och köpte bara ett par jeans fastän jag kunnat köpa i allafall två par och inte behövt fundera på jeans något mer i år men nej nej.
På vägen ut från affären och tankarna om att jag ändå borde plocka på mig minst ett par till fick jag syn på The Höstjacka of my dreams. Den totalfångade mig och det var kärlek vid första ögonkastet. Letade upp största storleken .. och bar med mig The Höstjacka of my dreams in i provrummet där jag stod och höll in magen. "Om jag inte går upp i vikt utan gärna ner några kilon kommer den att sitta perfekt." Betalade ännu mer cash och hade nu även en snygg jacka.
Kapp Ahl på Drottninggatan där jag befann mig ligger mer eller mindre vägg i vägg med Souk där de har Friis väskor, hoppet om att deras höstmodeller kommit blev uppfyllt. Hittade direkt en jag ville ha. Fast nu när jag sitter här med svart jacka, svarta jeans kändes det dumt att välja den svarta modellen. Bilder får komma senare.

verkligheten ikapp

Känner mig sliten idag. Kom hem imorse från jobbet och satte mig framför datorn och glodde en liten stund. Den euforiska känslan av att vara fri och kunna göra vad jag vill har långsamt bytts ut mot en känsla av enorm tristess.
Det började när jag loggade in för att kolla hur mycket pengar jag har kvar den här månaden. Tappade nästan hakan. Jag var en bra bit över 5-siffrigt och normalt sett när jag haft lön i över en vecka så är de dels 4-siffrigt och dags att börja kalkylera över hur många middagar som kommer att bestå av spagetti eller nudlar för att de ska gå ihop.
Den stora shoppingnerven slår i med full kraft jag kan ju shoppa vad som helst, vad ska jag köpa nu? stjärnor glittrar i ögonen av upphetsning men jag kommer inte på en enda sak jag behöver.
Men det är dagens sanning, jag behöver ingenting.
Varför är detta ett problem?
Jag antar att det är ett problem med anledning av att längtan efter att få tillfredställa behovsnerven är stor och nu när inget behövs är det som att ingenting finns kvar. Jag känner mig som ett tomt skal.

Jag är inte särskilt rädd att vara ensam, jag klarar mig utmärkt själv men om jag inte ska vara själv hur ska jag hitta någon som kan vara min motståndare och medhjälpare mentalt här i livet?

tjejprocenten

Fan nu har jag skrivit om inlägget flera gånger utan att våga publicera. Hur lätt är de inte att döma någon? Men om man känner att det är något som inte ritkigt stämmer, hur hård ska man vara?
Jag har varit 95% ärlig mot honom (de resterande är tjejprocent och får användas på valfritt sätt). En tjejprocent är alltså att man säger tex "ja men jag tränar ibland", vilket kan betyda att man gick förbi ett gym för några dagar sedan och TÄNKTE att de skulle vara bra att börja träna.
Saker som helt enkelt framställer en i bättre dager. Jag är dock inte så dum att jag drar till med gymlögnen eftersom jag väger typ 15 kilo för mkt och är ganska lätt att avslöja :P Allt man behöver göra är ju att se mig. Ska man dessutom näcka är det lite mer svårt att dra till med sånt.
Eller typ "jag har inte SÅ många handväskor" fast man lätt skulle kunna fylla upp två (tre.... hosthost FYRA) flyttkartonger.

Hur lätt tar man på ekonomiska bekymmer?


beckis dejt så här gick det Del 2

Vi kommer fram till adressen och där finns ingen restaurang. Om ångest har ett ansikte så är de hans.
Vi drar vidare till Dollys (som är fullbokat), första bästa hak efter det är oxå fullbokat. Åker till Sveavägen eftersom de finns en del ställen där och hamnar på nått kinahak dit jag inte ens skulle ta barn (jag hoppas att ni alla vet hur mkt jag tycker om kids) !!!!!!
En dejt ska inte vara i en skolmatsal med personal som bara kan prata kinesiska (no offense). Vi beställer in dricka, jag en jordgubbsdrink som på nått sätt när den ställs på bordet är en kaktuscider. I dont know how that happend. Det tar lång tid innan maten kommer och när den väl kommer - besvikelse. 
Efter maten betalar han som värsta gentlemannen och vi ska ut och ta en drink. Klockan är typ halv nio, inget ställe är öppet och de slutar med att jag tar kommandot och bestämmer att vi ska promenera till cst och sen åka hem.
Vi promenerar från Medis via Västerlånggatan, köper glass, han pröjsar inte för mig, jag får inte heller betala hans glass, tur det för mjukglass är äckligt och så kostade den 46 !!!!! kronor. Om det varit så att jag varit mer tänd hade jag tagit hans glass och visat HUR man äter glass samtdigt sjungades på Latin Kings - Jag vill ha din glass och du vill ha min slickepinne. I wish that i was joking. Haha. Men som sagt, så bra har inte dejten gått.

På Cst (Stockholm C för er icke-tågnördar) gick vi till pressbyrån och kollade i tidningar. Alltid kul att se vad folk har för intressen. Vi har inte samma men det hade varit otäckt om han gillat Vogue, Elle och haft en åsikt om vilken av Cosompolitan (brittiska, svenska eller amerikanska) som är bäst.

Han vill träffas igen, jag är fett tveksam men jag är dock ganska medgörlig. Han är charmig och är en sån typ som antagligen nöjer sig med så där lite som bara män kan nöja sig med (no offense). Jag tror inte att han kan hantera en sån som mig. Jag har ju för fan storhetsvansinne och ett omättligt begär av uppmärksamhet. Sen tjänar han mindre än mig. No offense män men för HELVETE så mkt tjänar jag inte. Hur ska jag bli bortskämd av nån som tjänar ungefär 10 000 MINDRE än vad jag gör.
Dessutom tyckte jag att han inte hade alltför mycket man-skill. Min tidigare man saknade i allafall inte det.
Beckis needs a caveman.

beckis dejt så här gick det. Del 1

Till att börja med LOL på den som kommenterat.

Ja hur gick det på min dejt?
Jag fixade mig iordning som om Gud himself skulle komma på besök. Dammsög, pantade burkar, rensade i kylskåpet, köpte bröd för eventuella nattmackor, bytte rakblad så att jag kunde få lena ben, kollade upp förrådet av skyddande tillbehör och gjorde de lättillgängligt.....

Jag var i allafall så nervös att jag tog tåget som gick 45 minuter tidigare än jag behövde åka för att utesluta alla otäcka eventualiteer. Tåget kom i tid och jag gick förbi apoteket och funderade på att köpa till lite extra ehum tillbehör just incase de skulle bli lite mer action än vad jag räknat med.
När jag kom till Björns trädgård vid Medborgarplatsen insåg jag att klockan var kvart i sju och att han tydligen ALLTID är sen. Så jag letade upp en fin sittplats så att jag kunde läsa.
Tio över sju kommer han och min första tanke är tyvärr inte OMFG KNULLA!!!! utan.. åhnejvilkentönt.
Som den skenheliga lilla apa jag är (jag dömer aaaaaldrig nån efter utseendet - jo men tjena) tar jag mig samman, nissen har ju trots allt så jäääääkla fin röst. Om han har 75% i charm som sin röst  har han mkt att hämta.
Kramas säger hej och börjar gå mot restaurangen han valt. Jag var ju lite rädd att vi inte skulle ha nått att prata om men det flyter på bra.
Viktiga frågor som; vill jag ha barn med den här nissen? Kan han tillfredställa mina behov? kommer han att vilja köpa nya skor? hur mkt kommer han att kämpa emot när jag sliter upp hans fula skjorta för att göra ehum barnförbjudna saker? kommer han att kämpa emot när jag eldar upp hans fula skjorta? Kommer han att kämpa emot när jag färgar om hans hår? och i så fall till vilken färg? Hur mycket ångest kommer han att ha när jag berättar att jag har mer kvar på mitt lönekonto än vad han fick innan skatt? MUAHAHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAAA 
Jag är tjej, vad kan jag säga, om jag vore nöjd med allt vore jag inte tjej.

hits