Lampan Snowflake är äntligen i min ägo
Efter att jag äntligen blivit avlöst och kunde sluta pinas av min egen dålighet åkte jag till lampaffären i Gamla Stan med det checka namnet Affären. Den har tydligen legat där sedan ... öh... länge sedan och på deras hemsida som uppdaterades i maj 2007 kan man läsa att de har stamkunder, trots att de är en lampaffär, så att affären är bra är det inte så mycket att diskutera. Som om det skulle avgöra något.
I vilket fall hittade jag affären, kollade in genom fönstret och lampan jag SKA ha är borta. Vanished. Not there.
TOTALPANIK.
Jag MÅSTE ju ha den där lampan. Annars tänker jag i äkta femåringsstil lägga mig ner på gatan, banka med armarna och skrika tills de kan ge mig en lampa. Sen får jag syn på den längre in i affären och min puls går ner från 5000 slag i minuten till upphetsningpuls ungefär så där 250.
Går in och petar lite på den, får lite andnöd när jag ser prislappen som ligger på typ 900 mer än vad jag och mamma tyckte oss se att den kostade. Svaret på vad lampan heter är Snowflake. Jag har försökt med alla medel försökt komma på vad den hette så att jag skulle kunna visa några nyfikna kollegor men jag provade bara svenska namn, vilket ju alltså inte ledde någonstans.
Tjejen i kassan ser trevlig ut och jag säger direkt att jag ska ha DEN och pekar på lampan.
Vi börjar prata och hon förklarar att hon inte har någon omonterad lampa i lager (omg och bära hem den där bomben i rusningstrafik, tänker jag) och att vid beställning så kommer det att dröja några veckor (fat chans, de ska vara de första jag installerar i min nya lägenhet, jag har inte haft taklampa på 6 år och nu jävlar ska jag ha en) men om jag vill så kan jag få köpa den som de har i butiken. Självklart vill jag det och hon säger att det kommer att ta typ en kvart för henne att demontera den.
Glider en stund längs Västerlånggatan och tittar i affärer efter något som jag eventuellt kanske skulle beöhva och återvänder till butiken där de skruvas och skruvas och skruvas.
Paniken är nära, om de efter en kvart inte lyckas demontera lamphelvetet, hur jävla lång tid ska de då inte ta att bygga ihop den hemma? De är två personer i butiken som båda två skruvar och plockar ner de 330 ! delarna i två fulla papperspåsar.
Väl hemma börjar jag bygga och jag måste säga det att antingen lider jag av nån slags sjuk duktighet på att bygga pilliga saker eller så gjorde tjejerna i butiken hela demonteringen väldigt krånglig. De tog mig ungefär 22 minuter att sätta ihop alla 330 delarna, skruva och hänga upp lampan. Nu väntar jag bara på att jag ska få hänga den i rätt lägenhet.
Fast jag får se vilket rum jag vill ha den i, den skulle passa väldigt bra med Espalierstolarna i köket men det är ju en vardagsrumslampa. Vi får se. Det är ju bara att beklaga den kassa bilden.
I vilket fall hittade jag affären, kollade in genom fönstret och lampan jag SKA ha är borta. Vanished. Not there.
TOTALPANIK.
Jag MÅSTE ju ha den där lampan. Annars tänker jag i äkta femåringsstil lägga mig ner på gatan, banka med armarna och skrika tills de kan ge mig en lampa. Sen får jag syn på den längre in i affären och min puls går ner från 5000 slag i minuten till upphetsningpuls ungefär så där 250.
Går in och petar lite på den, får lite andnöd när jag ser prislappen som ligger på typ 900 mer än vad jag och mamma tyckte oss se att den kostade. Svaret på vad lampan heter är Snowflake. Jag har försökt med alla medel försökt komma på vad den hette så att jag skulle kunna visa några nyfikna kollegor men jag provade bara svenska namn, vilket ju alltså inte ledde någonstans.
Tjejen i kassan ser trevlig ut och jag säger direkt att jag ska ha DEN och pekar på lampan.
Vi börjar prata och hon förklarar att hon inte har någon omonterad lampa i lager (omg och bära hem den där bomben i rusningstrafik, tänker jag) och att vid beställning så kommer det att dröja några veckor (fat chans, de ska vara de första jag installerar i min nya lägenhet, jag har inte haft taklampa på 6 år och nu jävlar ska jag ha en) men om jag vill så kan jag få köpa den som de har i butiken. Självklart vill jag det och hon säger att det kommer att ta typ en kvart för henne att demontera den.
Glider en stund längs Västerlånggatan och tittar i affärer efter något som jag eventuellt kanske skulle beöhva och återvänder till butiken där de skruvas och skruvas och skruvas.
Paniken är nära, om de efter en kvart inte lyckas demontera lamphelvetet, hur jävla lång tid ska de då inte ta att bygga ihop den hemma? De är två personer i butiken som båda två skruvar och plockar ner de 330 ! delarna i två fulla papperspåsar.
Väl hemma börjar jag bygga och jag måste säga det att antingen lider jag av nån slags sjuk duktighet på att bygga pilliga saker eller så gjorde tjejerna i butiken hela demonteringen väldigt krånglig. De tog mig ungefär 22 minuter att sätta ihop alla 330 delarna, skruva och hänga upp lampan. Nu väntar jag bara på att jag ska få hänga den i rätt lägenhet.
Fast jag får se vilket rum jag vill ha den i, den skulle passa väldigt bra med Espalierstolarna i köket men det är ju en vardagsrumslampa. Vi får se. Det är ju bara att beklaga den kassa bilden.
Kommentarer:
Trackback