beckis

Jag hatar min nya lägenhet. Jag och mamma flytta över de mesta av möblerna och sakerna som var kvar i gamla lägenheten och det går direkt att konstatera att jag inte alls gillar min lägenhet, jag hatar den. Värst är att jag har en känsla av att jag hatade den på en gång men ändå sa ja bara för att mamma på nått sätt ville det. Nu måste jag dessutom hålla masken och säga hur bra jag tycker att allt är fastän jag vill elda upp den.
Den känns mindre och bara tanken på att bjuda in folk dit känns motbjudande. Det är ju som att bjuda över folk till ens rum när man bodde hemma. Skåpen är också mindre och jag får inte plats med mina saker. Vardagsrummet känns som en liten cell. Allt som saknas är de madrasserade väggarna. Vad ska man göra för att den här otäcka känslan ska försvinna? jag kan ju fan inte hata mitt hem.

De blev sannerligen inte bättre av att mamma ringde mig på eftermiddagen och sa att hon vält ner min monitor till datorn i golvet. Så nu är jag antagligen utan dator också.
Jag har även ont i ena örat och har snorat som fan idag bara för att göra allt extra spännande.

Jag pallar fan inte med mer.