beckis

Känner mig sliten idag. Kom hem imorse från jobbet och satte mig framför datorn och glodde en liten stund. Den euforiska känslan av att vara fri och kunna göra vad jag vill har långsamt bytts ut mot en känsla av enorm tristess.
Det började när jag loggade in för att kolla hur mycket pengar jag har kvar den här månaden. Tappade nästan hakan. Jag var en bra bit över 5-siffrigt och normalt sett när jag haft lön i över en vecka så är de dels 4-siffrigt och dags att börja kalkylera över hur många middagar som kommer att bestå av spagetti eller nudlar för att de ska gå ihop.
Den stora shoppingnerven slår i med full kraft jag kan ju shoppa vad som helst, vad ska jag köpa nu? stjärnor glittrar i ögonen av upphetsning men jag kommer inte på en enda sak jag behöver.
Men det är dagens sanning, jag behöver ingenting.
Varför är detta ett problem?
Jag antar att det är ett problem med anledning av att längtan efter att få tillfredställa behovsnerven är stor och nu när inget behövs är det som att ingenting finns kvar. Jag känner mig som ett tomt skal.

Jag är inte särskilt rädd att vara ensam, jag klarar mig utmärkt själv men om jag inte ska vara själv hur ska jag hitta någon som kan vara min motståndare och medhjälpare mentalt här i livet?