beckis

Usch mitt tidigare inlägg var så deprimerat. Det känns faktiskt inte så deprimerat som jag trodde att det skulle kännas. Inte för att jag direkt skrattar heller men på något underligt sätt så känner jag att det kommer att ordna sig. Det finns nog en plats för mig i den här världen med. Jag började lista allt som pågår just nu i mitt liv och det kändes som att det förklarar en del i varför det gått som det gått och varför min mentala hälsa är nere i botten.      
Till att börja med så har jag börjat på ett nytt jobb med en ganska tuff utbildning där jag för tillfället övar, detta kommer antagligen att avslutas om någon/några månader då jag ska göra mitt slutprov och detta skrämmer mig lite, det är ett ansvarsfyllt jobb.
Jag går en otroligt tung men viktig kurs i stresshantering just nu och den verkar fylla upp resten av min hjärna.
Dessa tre saker (öva, prov, stresshantering) är otroligt tunga mentalt och jag har mått så otroligt dåligt under en så lång tid. Det var väl egentligen bara en tidsfråga innan jag skulle börja bråka med min älskade eller snarare en tidsfråga innan jag skulle börja bryta ner honom också. Detta har naturligtvis gjort att jag känner mig ännu mer värdelös.

Den dåliga spiralen kanske kommer att räta ut sig något då jag nu sitter med en suverän handledare som gör varje dag till en glad utmaning. Då försvinner i allafall ett av problemen.