beckis

Nej fy fan va dåligt det går. Det var en situation tidigt under dagen där jag fick tåg mot tåg. Tyckte inte alls att det var så jävla dödshemskt (ingen hade kunnat dö ingen var någonsin i fara, två tåg blev sena), men situationen blev eller kändes kaotiskt när en av mina kollegor började bli högröstad. Det var först då som det började ramla utför. Jag är så jävla hyperkänslig just nu och att nån började skrika gjorde saken 10 000 gånger värre.
Tyvärr fick vi rast och jag gick iväg med mina tankar. Jag tyckte inte att det var så hemskt men.. usch.
De värsta av allt var att tidigare hade allt fungerat fullkomligt perfekt och jag kände att det för en gångs skull skulle bli riktigt riktigt roligt på jobbet och att jag skulle gå hem och vara så satans stolt att jag kunde köpa mig själv en pokal. Känna stolthet och glädje över att allt gått bra.
Jag gick som sagt ut på rasten och när jag kom tillbaka kom Mr Högröstad fram till mig och bad om ursäkt. Jag började nästan att gråta för att det var så schysst, miljoner av kramar till honom. Då var det avklarat liksom.