beckis

Den här veckan sömnmässigt sätt har varit under all kritik. Det har dels haft med mig att göra som gått och lagt mig sent men även för att jag legat mycket och funderat. Dels så var de den där situationen med en lokförare här om dagen som sagt att jag tagit tillbaka signalerna mitt framför nosen på tåget.
Det var inte alls sant, jag pratade med honom och sa att jag skulle ta tillbaka signalerna och jag avslutade även samtalet med att säga att när han var redo att åka skulle han ringa upp för nya signaler. Ändå ringde han sin lokledning och sa att jag gjort det.
Jag kan svära vid gud och min mors odöda grav att det var vad ja sa och därför blev väldigt ledsen när jag blev anklagad för motsatsen. Det är skönt att man vet men i de här läget så hade jag till och med funderat lite på samtalet men fan tänk om det kommer fram senare en sån sak att  nån klagar, jag har ju massor av samtal om dagen. Hur ska jag komma ihåg varje enskilt samtal?
Vet inte varför jag började fundera så mycket på det. Det är ju bara att släppa. Tydligen inte. Mest är det skräcken att det ska hända något där jag är skyldig och gjort helt fel. Känns alltid som att det bara är en tidsfråga.

I lördags hände ytterligare en sån där sak som jag funderade på båda under dagen och även kvällstid. En person som skulle växla och jag kom HELT överrens tyckte i allafall jag, tills han passerade en signal han inte får passera. Jag frågade flera gånger vad han ville eftersom hans önskan var så konstig men jag fick samma svar och uppenbarligen blev det ändå fel och då tänker jag att det säkert är mitt fel. Min uppfattning kanske är fel och vi försökte reda ut det jag och min handledare men jag är övertygad om att jag fattade rätt men att han som ringde sagt fel men det var ändå jag som tog samtalet. Jag har ibland en tendens att fega ur om det händer eftersom jag blir osäker på vad som ska göras. Det är inte alltid så självklart.