beckis

Okej det här är inte bra.
Tydligen var jag aggressiv på jobbet och sånt är ju inte roligt. Bad om att få gå halv nio så att jag skulle hinna mitt tåg som går 2040 i stället för att vänta i hundra år på att få komma hem.
Självklart blev det en situation och min handledare kom och frågade hur det gick och lite annat. Klockan blev över halv och till slut blev jag utsläppt, sprang mot tåget. Kände i ena fickan och hittade inte mobilen och paniken sköljde över mig, om jag skulle gå tillbaka skulle jag inte hinna med tåget och skulle komma hem mycket senare och inte få sova så mycket som jag behöver för att inte ... jag vet inte vad men jag kände mig svimfärdig när jag kom hem.
Jag grävde i nästa ficka, handen ner i väskan och grävde runt men mobilen var inte där.
Helt utan förvarning började jag storgråta och fick världens andnöd. Det varade hela vägen hem. Satt en timme tillsammans med min darling för att lugna ner mig det fungerade inte riktigt då jag fortfarande sitter och torkar tårar mer än två timmar efteråt.
Allt jag vill är att sova men jag får inte. Imorgon måste jag upp fem.

Mobilen? den jävlen låg djupt ner i väskans djupaste hörn och gömmor.