beckis

Killen jag skulle träffa kan vi för enkelhetens skull döpa om till Mikki. Vi skulle mötas vid restaurangen KGB vid Hötorget. Mina nya skor hade gett sig tillkänna på min vänstra häl och trappan jag var tvungen att gå i gjorde de inte direkt bättre. Jag stod en stund utanför och samlade ihop mig och försökte trycka undan den komman de hjärtattacken, fan jag har verkligen noll kondis, jag står en stund och funderar över detta då killen kommer gående och min första tanke är att de här är den värsta hårdrockaren jag nånsin sett och att han påminner alltför mycket om nån av killarna(?) i Tokio Hotell, ska jag börja vinka eller ska jag gå därifrån och skylla på en akut tsunami?. Det visar sig att skräckhåret är en peruk och att han är helrakad. Killen verkar inte vara yxmördartypen så jag följer med honom in på en bar och vi tog en drink. Han tyckte att vi svennar var helknäppa när de gällde tider. Hans kompis hade typ fått ett halvt hysterisk svenneutbrott när han gått 45 minuter innan de skulle dra för att ta en drink med mig.
VI FÅR INTE KOMMA SENT!
Jag skrattade lite och berättade att jag är precis likadan. Tider är viktiga här i Sverige och regler finns det gott om.
Han skrattade gott åt oss men tyckte ändå att jag verkade lite vettig.
Efteråt bytte jag tillbaka till mina sköna skor som jag åkte hem i. Mina fötter var gladast i hela världen.