den stora frågan

Min tidigare dejt fredrik ringde mig halv tre inatt, lagom packad och började prata om att han kände sig så ensam att gå genom ett blött Stockholm och att han började funderade över sin ensamhet.
Jag kände direkt lite läskiga vibbar. Vad skulle komma härnäst? Jag har liksom inte direkt berättat för honom att jag börjat dejta Holland, man skulle kunna säga att jag liksom "missat" det för att kunna släppa nyheten vid något vettigt tillfälle. Framför allt ett tillfälle då det är klart om jag och Holland kommer att bli ihop eller inte.
Bara för att reda ut begreppen här så heter inte min dejt Holland men han är holländs till ursprung och har därför fått detta osmickrande smeknamn.
Jag kände att jag surade till lite, dels att någon ringer en halv tre för att berätta en sådan sak men även att han tror att de fortfarande finns en chans att det skulle bli nått mellan oss. Alltså jag vet att jag är pushig när det gäller sånt här men för helvete jag vill inte vänta ett halvår på att nån äntligen ska få ändan ur vagnen.
Jag är fan inte särskilt social av mig men jag vill ändå ha någon som visar intresse, SÅ desperat är jag inte att jag vill offra mitt liv i väntan på nån som måste fundera om han villl ha mig innan han slutligen bestämmer sig. Antingen vill man eller så vill man inte.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits