beckis

Det är dödens kaviar att jobba i närheten av mig numera. Två dödsfall, en skadad, några döda rådjur och en påkörd hund. Imorgon är det dock två veckor sedan jag hade den första av alla dessa händelser så vi kan väl avsluta det med att ha en lugn dag där ingen mister livet och ingen blir ledsen.
I övrigt har jag haft lite pyssligt på jobbet och det är alltid roligt. Dock fick en av mina kollegor mycket att göra och det är inte alltid man kan vara ett bra stöd. Det är inte alltid det finns bra saker att hjälpa till med.

Jag fattar inte att det kan vara så mycket man kan städa ut ur en lägenhet när man städat i snitt en timme om dagen i flera veckor. Ändå skulle jag direkt nu om jag reste på mig kunna slänga minst tre soppåsar till med tidningar, kläder, skor, papper och andra småsaker. Jag anser att jag borde ha städat klart, att det borde vara komplett tomt och endast de allra nödvändigaste men så är det inte. Imorgon efter jobbet är det absolut sista chansen att städa ut saker som är pinsamma eller helt enkelt alldeles för onödiga. Inte för att jag har några pinsamma saker. Jag skäms inte för mina vibrerande saker inte heller för mina briotåg som står i ett köksskåp (i ögonhöjd, längst fram, går ej att missa).
Imorgon som sagt är sista dagen som jag lever själv. På fredag börjar tvåsamheten och allt vad det innebär.
Wiebe du är mer än välkommen.